Feberdagar

Vaknar med feber igår. Eftersom jag dessutom har förfärligt ont i magen är jag säker på att det är Erika som smittat mig med maginfluensa som hon ådragit sig i veckan. Efter några timmar inser jag att det inte är därför jag mår illa och har ont i magen. Det är febern som bara stiger och stiger och är efter några timmar uppe i 39,5. Inte kul alls.

Både Erika och Marcus ska firas. De fyller år med några dagars mellanrum och Emelie har kommit hem för att fira dem med oss tillsammans med att det är mors dag. Min Erika är född på mors dag för 23 år sedan. Bättre morsdags present kan man inte få.

Jag tar två alvedon och sänker febern något och kan i alla fall vara med på vår familjemiddag, dock inte lika energisk som jag kan vara.

Antar att det är ögoninflammationen som ger mig feber. Nu har jag sovit bort halva lördag och söndag men har ändå hunnit med att njuta av att ha alla tre barnen runt mig. Dessutom har vi tagit en tur till vackra Slottsparken och njutit av Malmö Garden Show.

Bidrag beviljad – Antibiotika till ögat

Idag fick jag besked om att jag får rehabiliteringsbidrag till en 12 dagars vistelse på Levande Föda Skeppsgården som ligger utanför Västervik. Så glad och tacksam för det.
Levande Föda är inte bara en kurs i att lärs sig hur man tillagar mat utan det innefattar mycket mera. Det är ett hälsocenter i genuin herrgårdsmiljö där de lär ut den livgivande och medvetandehöjande livsstilen Levande Föda som grundades i USA av Dr. Ann Wigmore. Ska bli så spännande att lära mig mera om maten jag äter.

Förutom utflykter i Skärgården finns det  vandringsleder i naturreservat och badklippor i underskön natur. De erbjuder meditation, avslappningsövningar, bastubad, musikterapi och livsutvecklande samtal. Ni hör hur positivt allt detta låter för mig. Rena drömmen.

Jag fick beskedet idag och imorgon kommer jag slänga mig på luren och boka första lediga plats.
Ibland får även jag ha turen på min sida och jag tackar Curo Riksförening för denna möjlighet.

Idag när jag tar prover passar jag på att fråga sköterskan om vad hon tyckte jag ska göra med mina ögon. Hon tittar på dem och ber att få återkomma då deras distriktssköterska sagt upp sig och ingen ny anställs förrän efter sommaren. Allt för att spara pengar antar jag, eller kan man inte få någon ny att börja under sommarmånaderna.
Av den anledningen kommer jag till en doktor istället idag och hon skriver direkt ut antibiotika till mina ögon efter en snabb titt på hur jag ser ut. Nu hoppas jag att jag snart kan se igen och att allt kladd försvinner snabbt. Ögat är nämligen dubbelt så svullet idag som igår. Ingen vacker syn, precis.

Så här såg jag ut när jag väl fick upp mina ögon i morse.

Två gånger i natt har jag gått och sköljt ögonen med ljummet vatten för de var helt igenmurat med var. Antar jag fått en ögoninflammation och vad jag vet är det enda att göra de första dagarna att skölja med ljummet vatten. Kvarstår problemet efter ett antal dagar kan jag ringa ögonläkare. Nu har jag tid till onkologen på måndag, det får räcka med det.
Obehaglig känsla att vakna och inte kunna få upp det ena ögat. Lite panik fick jag allt. Idag har det ena ögat svullnat ordentligt. Tror att det blir värre eftersom jag har biverkningsögon redan innan. Hela tiden är det något som avlöser vartannat.

Till råga på allt glömde jag min kod till Internetbanken och nu måste jag gå in och få hjälp att betala dem imorgon, Vissa dagar är mindre roliga än andra. Detta har varit en mindre bra dag. Men då kommer säkert morgondagen bli desto bättre.

Överlevnad i allmänhet

Idag blir min stora fina kille 20 år. 
Grattis, Marcus.

För sex år sedan fick jag min diagnos. För sex år sedan fick jag veta att den normala överlevnaden med min diagnos är mellan tre och fem år. Efter min leveroperation höjdes gränsen till åtta år.

Då för sex år sedan bestämmer jag mig för att jag ska leva till den dag min son fyller 20. Jag tänkte då att kanske är alla mina tre barn så stora då att de kan klara sig själva. Idag har jag ändrat gränsen till att jag ska leva minst åtta år och bli den första över denna gräns. Idag fyller min son 20 år.

Det känns lite konstigt att prata om  mitt eget liv på det sättet, men det är den verklighet jag lever i. Ibland är det bättre ibland är det sämre. Jag har accepterar det. Men det är svårare att tänka sig själv som död. Jag som sagt jag ska leva till jag blir åtti år och se mina barnbarn växa upp och bli stora. Något annat kan jag inte tänka mig.

Men jag är tacksam för varje dag jag kan stiga upp ur sängen och finna mening med min tillvaro. Oftast vill jag mer än jag orkar idag. Jag arbetar fortfarande med att acceptera det. En dag, ett liv …

Alla är vi hjältar

Pegasus, Slottsparken i malmö

Underbart sagt av Måns efter vinsten:

”We are all heroes, no matter who we love, who we are, or what we believe in! ”

Och vilken härlig vinst och visst var han/vi värda den. Stentuff konkurrens. Både Ryssland och Italiens bidrag kunde lika väl vara vinnarna med plats nummer ett. Kul att det är ”lagligt” precis som sport att titta på eurovision numera. Ett tag skulle ingen se den för det var töntigt. Jag tycker det förgyller vardagen och får oss att tänka på annat mitt i vår vanliga vardagsstress.

Apropå stress har jag nu lärt mig att den kan orsaka alla möjliga sjukdomar i kroppen inklusive cancer. En annan färsk rapport visar att Mikrober i blod och vävnad kan vara orsaken till inflammatoriska och kroniska sjukdomar. Detta ska således kunna skapa cancer. Detta är en nygammal teori som går att läsa mer om här:

De fyra forskarna kommer från universiteten i Pretoria i Sydafrika och Manchester i England samt frånManchester Institute of Biotechnology. Upptäckten rubricerades: ”The dormant blood microbiome in chronic, inflammatory diseases” (PDF) vilken publicerades i FEMS Microbiology Reviews i maj 2015.

Ja, det händer i alla fall nya saker. Det ska jag inte klaga över. Hoppas någon upptäckt kan hjälpa mig.

Bra start på morgonen

 

Mina favoritblommor (fast helst vill jag ha dem i orange)

Startar med ett glas ljummet citronvatten och lite senare en juice på morötter, rödbeta, selleri, svartpeppar och några droppar linfröolja med varierande grönt till som t ex persilja. Det kan ge energi för en hel dag. Energi som jag så väl behöver och jag gör vad som helst för att få mera av.

En grön smoothie senare under dagen kan ge mig ytterligare energi med tur.
Nu har jag fortfarande ont i min kind och svårigheter att tugga därför måste jag fortsätta med dem. Men jag kommer på mig själv med att jag verkligen kan längta efter dem. Det finns tusen olika att testa och det går att variera i det oändliga.
Har även börjat byta ut de invanda kryddorna till mera örter som sätter ytterligare krydda på maten.
Ibland lyckas jag så bra att jag vill det aldrig ska ta slut. Tyvärr gör jag dem inte efter recept och kommer aldrig ihåg till nästa gång hur jag gjort. Varje gång blir en ny upplevelse. Basen är klart alltid en massa grönt. Ju grönare desto bättre.

Inte värt det

Våren, eller ska jag säga sommaren, har underbar natur och ger så mycket energi.

Nu går jag här och väntar som vanligt och under tiden önskat jag att biverkningarna ska klinga av mer och mer för varje dag. De är djupt rotade i mig men jag kan sätta på mig ett par vanliga skor utan att de känns som två nummer för små nu och det är ett klart plus vid alla promenader jag gör. Fryser gör jag fortfarande och går med vinterjackan på mig ännu. Såg på nyheterna att det räknas som sommar här i Skåne. Det ställer jag mig lite frågande till.

Ögonen har övergått till att kännas som en ”vanlig” ögoninflammation och näsan har bestämt sig för att rinna lite men hela tiden nu. Kanske är det så att detta är bättre än växande tumörer i andras ögon, men det är jag som lever i det och säger, Nej det är det inte.

14-dagars väntan

Först den 1 juni kan jag få veta vad mina bilder visar för resultat. Innan dess finns ingen tid till mig. Känns lite konstigt med att det är först i juni som är en sommarmånad. För mig är sommaren långt bort och inte om två veckor. Jag går fortfarande med vinterkappan på mig och fryser ändå. Även om jag vet att det delvis beror på blåsten som gör de tio graderna kallare och delvis för cellgifternas påverkan på mig.
Jag längtar så mycket efter värmen nu. Tänk att det inte var så länge sedan jag kom hem från Fuengirola, men ändå känns det som en evigheten. Jag välkomnar solen och värmen nu.

Slut på denna behandling

En ljuvlig dag i Slottssparken med min underbara Emelie,
som är på besök från London några dagar.

Igår ringer en sköterska mig för att höra om hur det är med alla biverkningar och blir mycket orolig och konsulterar jourhavande läkare som genast ber mig sluta med behandlingen. Glad att slippa alla besvären gör jag detta men undrar hur fortsättningen kommer bli. Jag har röntgen på måndag och ingen ny tid uppsatt till läkaren utan där står jag fortfarande på bevakning. Min snälla sköterska som ringer mig ber mig att snarast ringa sekreteraren som är den som bokar tiderna till läkaren så jag får en snar tid till honom. Först då vet jag om gifterna visar någon effekt och hur vi ska gå vidare. Helt klart kan det inte bli med samma cellgift och då återstår ett japanskt märke som inte har lika många forskningsår på nacken. Men det blir en senare tanke. En dag i sänder, inget att göra åt nu vad som kan hända. Men jag är inte förvånad. Det är ju trots allt gång nummer sex som gifterna cirkulerar i min kropp. Klart den protesterar till slut. Inte mer än väntat.

 

Har jag fått spader

I förrgår var jag full av energi och tyckte det är inte så farligt med cellgifterna ändå, bortsett från lite smärre biverkningar. Det får jag igen igår. Då kommer som en virvelvind min tarm i gungning och jag blir fullständigt tagen på sängen. Magen är helt i otakt och jag tömmer tarmen fullständigt. Från att vara trött till att fullständigt decka. Denna gången hjälper som tur är tabletterna och efter några timmar är magen ok igen, men har lämnat mig helt svag. Omöjligt att ta igen all vätskeförlust på så kort tid.
Detta är en av de största biverkningarna tillsammans med förstörda händer och fötter.

På tal om fötter ja. Igår kom värmekänslan och trycket som svider som eld när jag går. Kan inte använda vilka skor som helst längre och promenaderna med Selma får jag tänka över innan jag kan gå. Försöker spola kallt vatten på dem och smörja dem allt jag kan. Det hjälper för stunden. Strumporna fick värmen till att börja klia och då for som en blixt känslan av när jag fick allergichocken sist av Oxipaliatinet över mig. Men det la sig efter en stund, och pulsen kom tillbaka till normal ganska snart.

Går det att sänka dosen ytterligare, eller är det dags att säga stopp nu. Jag vill inte ha det så här.

Röntgen på måndag och ingen tid ännu till läkaren men den hoppas jag ska bli snart.

Klagar jag för mycket, kanske det. Jag mår ju efter omständigheterna bra och ska vara glad över det.

Längtar efter den riktiga värmen. Jag går fortfarande i vinterjackan på morgon och kväll för jag fryser så jag skakar annars. Jag har till och med vantar på fortfarande.  Kan tänka mig att grannarna undrar om jag fått helt spader.