Idag blir min stora fina kille 20 år.
Grattis, Marcus.
För sex år sedan fick jag min diagnos. För sex år sedan fick jag veta att den normala överlevnaden med min diagnos är mellan tre och fem år. Efter min leveroperation höjdes gränsen till åtta år.
Då för sex år sedan bestämmer jag mig för att jag ska leva till den dag min son fyller 20. Jag tänkte då att kanske är alla mina tre barn så stora då att de kan klara sig själva. Idag har jag ändrat gränsen till att jag ska leva minst åtta år och bli den första över denna gräns. Idag fyller min son 20 år.
Det känns lite konstigt att prata om mitt eget liv på det sättet, men det är den verklighet jag lever i. Ibland är det bättre ibland är det sämre. Jag har accepterar det. Men det är svårare att tänka sig själv som död. Jag som sagt jag ska leva till jag blir åtti år och se mina barnbarn växa upp och bli stora. Något annat kan jag inte tänka mig.
Men jag är tacksam för varje dag jag kan stiga upp ur sängen och finna mening med min tillvaro. Oftast vill jag mer än jag orkar idag. Jag arbetar fortfarande med att acceptera det. En dag, ett liv …
karinnyman.wordpress.com 