Nu skrämmer jag mig själv

Mitt motto idag!

Ibland blir jag helt förskräckt över vad jag gör eller inte gör. Mer förvirrad än någonsin och det blir värre och värre. Som vår stackars hund. Hon kan numera aldrig vara säker på om hon får mat eller inte. Ibland blir frukost middag eller inte alls, vilket hänt någon gång. Det är så jag skäms, men det är ett faktum numera att även en rutin som är djupt inrotad i mig missar jag.

Att glömma en platta på spisen tillhör inte heller ovanligheterna. Tack och lov att vi har en spishäll som stänger av sig vid överhettning . Hittills har inget allvarligt hänt, men jag fasat för vad jag kan göra mera som kan orsaka någon hemsk fortsättning.

Det värsta är att jag är fullständigt medveten om allting men kan ändå inte göra något åt det. Jag försöker hitta knep för att inte glömma och komma ihåg och skapa mig vanor. Inget hjälper.

Tänk vad denna sjukdom ställer till det för oss. Räcker det inte med allt det andra, måste följderna vara så tuffa. För mig som är van att kunna hålla tusen bollar i luften till att knappt klara av att vara sjukskriven är steget enormt. Kommer allt vända, frågan jag hela tiden ställer mig. Men jag måste tro, måste intala mig själv att det bara är tillfälligt något annat finns inte för mig.

 

Tröttheten kan sitta i länge

 

Så här nöjd är jag när jag får lunch på Atrium här i Malmö.
Ekologisk sallad med majsbröd. Så gott!

Antagligen bäst att jag vänjer mig vid denna makalösa tröttheten. Innan klagade jag på  att jag aldrig fick sova. Nu är det helt och hållet tvärtom. Jag gäspar halva dagarna igenom och om jag blundar somnar jag direkt. Det spelar ingen roll när på dagen det är. Så otroligt gnälligt. Aldrig nöjd. Så känns det nu. Vet inte vilket som är bäst ingen sömn eller för mycket.

Om informationen jag fått stämmer är det i alla fall bäst jag vänjer mig. Fick veta att om man är inne och pillar i hjärnan kan det ge trötthet som sitter i flera år. Så det är bäst jag vänjer mig.

Nu äter jag hela dagen lång

En biverkan jag glömde från sista omgången cellgifter med ordentlig dos kortison är att jag är kroniskt hungrig och äter eller tänker på mat dagarna i ända. Sedan några dagar tillbaka är det precis det jag gör. Jag äter och jag äter och jag äter.
Kommer inte ihåg hur länge det sitter i men kan ana att det är olika från gång till gång och beroende på hur mycket kortison det gäller. Det är bara att stå ut och stilla hunger varje gång den kommer och eftersom jag gått ner några kilon sedan jag fick cellgiftet jag blev så dålig av kan det inte ha någon betydelse om jag nu går upp lite igen.

Telefonen fungerar igen efter att jag uppdaterat till en knepig version jag inte alls gillar. Men bättre det än att den hackar och stänger av sig själv hela tiden. Datorn har jag mixat med lite själv, fast jag tror egentligen inte det är mina knep som hjälpt, men just nu är datorn bättre men inte bra. Jag kan i alla fall se en helt yogapass på datorn. Igår gick det inte att följa ett enda avsnitt av en serie jag är väldigt förtjust i, Broadchurch. Om ett avsnitt var 45 minuter från början  tog det säkert tre gånger så lång tid för min dator vilket gjorde att jag klart tröttnade och till slut stängde av den helt och hållet. Men idag mixtrade jag lite med boxen och så och nu verkar den gå bättre och det hoppas jag innerligt att den fortsätter med.

Själv mår jag bättre men är fortfarande hungrig och trött. Vilken ordning de två kommer i vet jag inte, känns som det är jämvikt mellan dem.

Här är min middag för idag, för er som gillar anticancer mat och levande föda:

Groddar med tomatsås
Mungbönor
Alfalfa
Bockhornsklöver
Broccoligroddar
Groddade gröna linser
Groddade solroskärnor
Klippt grönkål
Spirulinapulver

Rör samman allt och häll över en dressing med:
Äppelcidervinäger
Olja
Kryddor
Tamari

Tomatsås:
Delade tomater
Kokosmjölk
Svartpeppar
Gurkmeja

värm på svag värme och häll över salladen.

 

 

Inget fungerar idag

Inte ens att lägga in ett foto här fungerar idag

Vaknade med världens huvudvärk idag och en mage som känns helt tom, som om jag inte fått mat på en vecka. Det är samma huvudvärk som jag får lite då och då och som nästan alltid försvinner på en kvart från det jag stiger upp. Dock inte idag. Värken sitter i fortfarande. Tomhetskänslan i magen kan jag snabbt fylla på men känslan av att det inte stämmer finns även den kvar.

Saken gör inget bättre av att datorn som jag trodde var lagad flippat ut  fullständigt tillsammans med min mobil. Mobilen stänger av sig hela tiden och datorn står bara och tänker på allt och inget. Näst intill omöjligt att få upp en sida.

Varför måste allt komma på samma gång. Med huvudvärken som trycker är det omöjligt att tänka ut vad jag ska göra med vare sig mobilen eller datorn. Därför går jag och lägger mig istället och hoppas på att det blir en bättre dag imorgon.

Cancerns berg och dalbana

Malmö är så vackert i synnerhet en varm sommarkväll på bryggan i Västra hamnen
Tyvärr syns det dåligt att utsikten är över vår vackra bro
både solen och månen är knallröda, men det syns tyvärr inte på bilden. 

Det är som en berg och dalbana med cancer. Just nu känns det som det bara går uppför och jag känner att de mesta biverkningarna från huvudtumören och behandlingen är på vad att tyna bort och det klagar jag inte på.

Igår blev det ett 90 minuters yogapass och idag en längre cykeltur i hög fart i vårt underbara väder. Så glad att jag orkar för det är motionen och yogan som ger mig den extra energi jag så väl behöver.

Igår gjorde jag röntgen och svaret väntar jag spänt på. Jag känner det bra och hoppas slippa cellgifterna.

Min nya följeslagare! Visst är  han fin.
Han kom in i mitt nya liv och ska bli min nya reskompis.
Jag hoppas vi får många och långa avkopplande, givande resor tillsammans. 

Ibland är det inte mycket som krävs för att det ska bli stort. Vi måste ta till vara på all positiv energi vi får. Vi måste se möjligheterna i allt.

Röntgendags imorgon och sedan väntan till den 1 september på svaret. Jag känner mig bra, men lite orolig för att metastasen i levern. Men jag tror jag känt samma förr och det inte varit värre än innan, så jag håller tummarna för att det är en känsla mer än sanning.

 

Egenodlat färskt vetegräs redo att klippas och sedan rakt ner i min juicer och vips har fröt på tio dagar förvandlats till största hälsodrycken.
Den som satte igång denna trenden på nytt under 1900-talet var Ann Wigmor.
Samma person som startade Levande Föda trenden och reste riket runt för att förmedla kunskapen till alla.
Samma person jag kan tacka för att jag kom till Levande Föda kursgård
och fick lära mig allt om vetegräs och groddar från grunden. 

Känseln kommer sakta men säkert tillbaka i mitt huvud. Dock är det en bra bit kvar som jag inte kan känna när jag lägger handen på mitt huvud. Jag kan inte låta bli att göra det, bara för att få en känsla för om jag är av med alla bieffekter eller inte.
Igår var yrseln på topp men idag har jag knappt känt av den. Enormt tacksam för det, för jag var allvarligt orolig.

Jag måste lära mig att inte göra allt på samma gång. Måste lära mig att koppla av och att jag inte måste få allt klart samtidigt som jag tänker att jag ska göra det. Det får ta tid, det får ta den tid jag behöver. Framför allt är det jag som ska känna att det är rätt.
Jag måste lära mig att ta det lugnt också och att det är ok att inte göra någonting. Det är ju faktiskt sant att jag är sjuk och ska återhämta mig. Fast, jag vill undvika att tänka på att jag är sjuk. Jag känner mig inte sjuk, men jag känner av att jag inte orkar som förr. Det är helt olika saker.

Tror att denna behandlingen jag fick nu senast fick mig att inse att jag måste begränsa mig mer än någonsin och att göra mer av det som jag själv tycker är positivt och som gör mig glad.

Två helt olika saker och synsätt jag måste lära mig skillnaden på.

Känns åt rätt håll nu

Idag känns som det är på väg att vända helt. Känseln är nästan som vanligt och huvudvärken är betydligt mindre och det känns underbart att snart kunna lägga hela denna tumör bakom mig. Tre månaders väntan på röntgenbeskedet om strålkniven gjort sitt jobb eller inte. Inte lönt att att tänka annat än att den då bara kommer vara ett minne blott.

Idag blev det bovetegröt till frukost med frysta ekologiska hallon och egengjord kokosmjölk. Himmelskt gott!

Mitt recept på kokosmjölk:

Koka ca 8 dl vatten och blanda med 200 g eko riven kokos när vattnet är varmt. Låt dra över natten i kylskåp. Dagen därpå mixas allt  så det blir till en mjölk. Jag föredrar det lite gryning och silar inte mjölken efteråt, men vill man ha den helt slät är det bara att använda silduk eller en helt vanlig sil.

Recept på min Bovetegröten:

Skölj 1 dl bovete grundligt och lägg i ca 5 dl vatten och låt dra under natten. Häll ut vattnet och skölj några gånger till.

Blanda bovetet med ca 1 dl kokosmjölk och 1 banan.
Detta är grundreceptet för mig.
Det jag idag la till var några blötlagda plommon, ½ dl hallon, kar de mumma samt några blötlagda nötter. Blanda allt i mixer och gröten är klar. Du k an också byta bananen mot ett grön äpple och ersätta kar de mumman med annan krydda eller ört. Vilken smaksättning som helst passar egentligen.

En utmärkt kall gröt som går att variera i det oändliga.
Bovetgröt är mycket bra som en basbildande frukost.

Bon apatit!

 

Två böcker jag varmt kan rekommendera. 
Båda är den bästa jag hittat inom sitt område, även om det finns massor som jag tycker är helt ok.

Idag är det inte lätt att veta om min tryckande huvudvärk kommer som reaktion på min behandling eller om det beror på vädret. Det kan vara vilket som. Bara det snart försvinner bryr jag mig inte om vilket. Men så mycket vet jag att det är dags att lägga mig och hoppas på en hel natts sömn och ett mindre värkande huvud.

Känseln fortfarande minimerad

Så här god frukost gjorde jag mig själv idag.
Massor med näring och ny energi och supergott.
Här är ingredienserna:
1 näve Mungbönor
1 näve Alfalfa
1 näve Bockhornsklöver
1 näve riven Broccoli
1 näve riven Rödkål
1 Morot
Lite basilika

Dressing:
Ekologisk Tamari
1 tsk Linfröolja

Blanda allt och njut av en starkt energirik frukost eller mellanmål. Naturligtvis finns det oändliga valmöjligheter, det är bara att använda sin fantasi. Att ha Mungbönor, Alfalfa, Broccoli och Bockhornsklöver som bas och sen bygga på med det som finns i kylen eller precis färdiggroddat är perfekt. jag groddar även solrosfrön och gröna linser med de hann jag inte få färdiga efter Stockholm.

Känseln i halva huvudet är fortfarande minimerat men trycket över ögat är mindre. Yrseln finns kvar men det är jag inte förvånad över. Har tagit det lugnt idag och sovit massor. Känner att jag nog kommer sova länge inatt med, trots kortisonet som jag börjar fasa ut nu, äntligen.