Tarmbrock är det jag lider av och har gjort nu några år. Jag har försökt påtala länge om att något inte stämmer och även ringt stomisköterskorna för att be om hjälp. Nåja, det tog sitt tag men nu har jag visat upp min ”lilla svans” som jag kallar den utbuktning jag har eftersom tarmarna trycker och trycker som om de ville komma ut.
För att göra vid brocket krävs en heldagsoperation och med alla mina metastaser är det inte tal om detta i nuläget. Om jag förstod det rätt är det inte heller en helt enkel operation där man måste arbeta både utifrån och inifrån för att få rätsida på tarmen.
Det tror jag inte heller att jag skulle orkat med och stora operationer har jag haft så det räcker och blir över.
Men jag ska få någon form av hjälpmedel som kan hålla tarmen på plats och fick en återbesökstid redan på onsdag till att träffa en sömmerska som inte alls ansåg problemet problematiskt utan snarare som en självklarhet att kunna hjälpa till med. Äntligen händer det något och så skönt det ska bli om jag kan börja promenera utan att det gör ont eller skaver.
Samtidigt bekräftar kirurgen att det är från tarmen jag har mina magproblem och gav mig några tips jag kan ta till när det är som värst. Med andra ord ett bra besök som borde varit för ett eller två år sedan, men nu är det på gång och det får jag nöja mig med. Kanske kan jag börja använda jeans igen, med tur.
Härligt med en läkare som berättar att han är glad att återse mig, efter dessa år. Visst finns det underbara läkare och jag har turen att få träffa en hel del av dem.
karinnyman.wordpress.com 