Röntgen klart men en ny på gång

I dessa två trummor låg jag som vanligt i  igår. Den till vänster är CT delen och den andra är PET´n.
Innan man placerar mig i dessa rör ligger jag i ett annat rum helt stilla i 45 minuter för att injektionen med sockerlösningen ska fördelas jämnt i min kropp.
Det tar cirka två timmar hela proceduren men jag är van och personalen känner mig utan och innantill så det brukar alltid fungera bra. Det jag inte gillar är kontrasten man sprutar in intravenöst under CT delen. Den gör att jag blir varm i hela kroppen och det känns som jag kissat på mig, vilket jag då inte gör. Den får det till att hetta till i halsen och känns lite som någon försöker strypa mig, och den delen är jag lite rädd för varje gång. Jag lär mig aldrig känslan.  Stammis sedan flera år tillbaka och trogen patient var tredje månad som jag är. Måtte det bli mer sällan i framtiden.
Allt går bra. Efter behandlingarna ska jag dricka massor extra vatten för att bli av med kontrasten som också  gör att jag blir lös i magen och det är inte kul med stomin. Men numera har man lärt sig att vi stomipatienter bara får halva vätskemängden och det är klart skillnad för oss. Vi ska dricka flera liter vatten samma och nästkommande dag. Men nu är det klart för denna gång, förutom att då idag tänka på att dricka mera.

Sen är det som jag sagt ingen vidare planering i samkörningar avdelningar emellan därför måste jag in om en månad och göra en ny CT för att man i Lund just då ska kolla min lever. Evigt tacksam för att man kollar upp mig ordentligt, vilket man gör efter man ingått i försöksbehandlingar som IRE . Klart jag är lite stolt över det. Jag fick glädjen av att vara en av de få utvalda och klart man ska notera allt som händer och sker med mig, men det innebär inte att jag behöver vara glad åt att göra en ny röntgen den 10 september.

Slemhinnorna tar mest skada

Ekologiskt slår rekord kan man läsa om i dagens Nyheter.

Försäljningen har ökat med 30% senaste halvåret.
Tyvärr har det inte påverkat priserna annat än uppåt, men kanske kan vi få större utbud.

Ekologiskt vin har på systembolaget ökat med 98%.

Läs mera här

Vi är fantastiska här i Sverige!

Jodå, visst är det biverkningar från strålningen jag har fått. Nu har blåsorna i munnen också kommit, den rinnande näsan har de senaste dagarna gjort sig mer och mer påmind. Ögonen började för en vecka – tio dagar sedan att påverka mig både genom försämrad syn, röda, svidande ögon som lätt börjar gråta. Men det ska ha sin övergång detta med. Är fortfarande helt förvånad att det börjar så långt efteråt. Nu ska det nog inte komma mera men jag kommer inte ihåg hur länge det varade sist, men det får tiden utvisa nu.

Snart normal igen, hoppas jag

Visst har vi det bra,
när vi träffas och njuter av varandras sällskap med god mat och dryck.
Detta är bara förrätten och jag lovar lax huvudrätten och den
underbara glassen med hallon såg minst lika dekorativa och och var ännu mer goda.
Och massor med mat som en ”konstig” matprick som jag kan njuta av!

Har under den senaste tiden gått omkring i någon form av dvala och bara känt mig konstigt hängig, trött och gråtfärdig.

Alla tror att det beror på vädret och värmen men jag känner mig själv så pass väl vid detta laget att jag vet att det inte är det som trycker mig.
I veckan var det till och med så att jag inte kände igen mig själv. Det var som jag var en främling i min egen kropp och när jag började prata var det som jag fick nypa mig i armen för att vara säker på att det var jag som sa orden. De riktigt ekade i mitt huvud.

Igår blev jag säker. Jag började räkna ut hur länge sedan det var sen jag slutade med strålbehandlingen och det är inte två månader ens. Då slog det mig, att det var exakt så här jag kände mig efter förra omgången också och även då blev jag förvånad att det kom så långt efter att jag hade svårt att se sambandet.
Så skönt att veta för nu vet jag att det kommer vara en period till och sedan mattas  av  för att övergå till  ”normal”  igen  och förhoppningsvis får jag då tillbaka den energin jag saknar idag.
Tänk vad vi ska gå igenom hela tiden.

Dags för röntgen igen

Visst är det vackert med en ros!

Röntgen på onsdag och idag kom läkartiden. Som vanligt två veckor efteråt. Men jag är glad att det i alla fall inte blev längre med tanke på semestertider.
Körteln är mindre men inte borta men jag hoppas fortfarande på att det kommer försvinna helt utan mera behandlingar eller operationer.